Slagen i soffa.
Golvet gungar, tankarna surrar omkring, benen orkar inte bära och det smärtar i bröstet.
Längtar efter orden "jag älskar dig"
Tårarna trillar utan kontroll.
Allt går på rutin. Likgiltigheten har slagit till. Rädd, jag är rädd.
Kommer detta att försvinna?
Önskar att vara på andra sidan.
PS 23 - bönen som styrker mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar