Tanken på att jag är sjukskriven och inte har semester som alla vanliga har nästan inte slagit mig.
Någon dipp visst men inte i den utsträckningen att jag letat orsaker till att leva.
Just nu njuter jag och hela kroppen tillåter mig att stanna just i det tillståndet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar