kärleksförklaring

Ett år har nu gått och vi är lyckligare än någonsin.
Du var inte tänkt att finnas men du har tagit vårt hjärta.
Du är vår älskade son. Vi älskar dig mer och mer för varje dag som går och kan inte ens tänka oss ett liv utan dig!
Du förgyller vår tillvaro och du får oss att le oändligt många gånger per dag.
Tack för att du kom och tack för att vi får lov att ha dig, älska dig och dela livet med dig!

Vi älskar dig!
Kram mamma och pappa

One day...

When you do the things you have to do when you have to do them the day will come when you can do the things you want to do when you want to do them!

Tacksam!

Hej!
Hur kommer det sig att det nästan alltid kommer mer känslor till våren.
Finns säker någon bra förklaring till det men måste säga att jag gillar det.
Igår när jag skulle lägga mig så kände jag en enorm tacksamhet.
Listan kunde bli hur lång som helst.
jag vill säga tack till sommartiden och tack för att livet just nu är så skönt att leva!
TACK!!

hjälp! tips och råd tack!

Hur får man en snart 6-åring att förstå skillnaden mellan självkänsla och självförtroende?
Att vi älskar henne för den hon är och inte pga det hon gör.

idag har jag som mamma fått möta en nu situation. En situation som gjorde ont i hjärtat.
mycket för att jag kände igen mig så i situationen.

Vår tjej älskar att bada. leka och plaska. Hon är duktig på att flyta och att våga simma. men något hon tycker är svårt är kråla.
Hon har under en tid gått från att vara stolt över att hon går på simskola gått över till att redan på måndagen börja oroa sig för onsdagen.
Hon har alltid skyllt på att det är kallt vatten. Och det är väl delvis sanning men att idag få möta en tjej som fått sig en törn i självkänslan var jobbigt.

rätt som det var såg jag henne börja gråta. Jag trodde att hon fått en fot i ansiktet men så var inte fallet.
Hon var rädd, rädd för att drunkna.
gruppen hon är i är hyffsat stor så jag (och vissa andra föräldrar) tycker inte att barnen får den tid de behöver för att verkligen lära sig hur de ska göra.
När det åt slutet kommer från en av fröknarnas stämma:
NU ÄR DET TÄVLING!!! så ser jag hur min tjej tappar axlarna...
Det gjorde så ont i mitt hjärta. Jag kunde riktigt känna hur hon kämpade på insidan.
Hon ville inte komma sist, hon visste att detta var svårt, att hon var rädd. Hon ville inte vara orsaken till att hennes lag (alla barnen mot fröknarna) förlorade...och dessutom var det krål.
inte bara en gång utan 4 gånger.
som jag skrev till simskolan så förstår jag att detta med tävlingen är till för att sporra och peppa men det har i vårt fall blivit helt motsatsen.
I bilen hem så var det stora krokodil tårar och skrik. Hon var så besviken!
Väl hemma så pratade vi om det. och att få höra en på 5 år säga:
- jag känner mig så dålig. att det är jag som är felet till att mitt lag förlorar. jag vill ALDRIG mer gå dit...
Då brast mitt hjärta!

när jag senare sa godnatt och talade som för henne , som jag gör varje kväll, att jag älskar henne. Att hon är unik och speciell för det är bara hon i hela världen som har de fingeravtryck som henne så sa hon:
- ja, men jag kan inte simma...

hjälp! hur gör du med dina barn för att de övervinna rädsla och motivera dom till att fortsätta?
_________________________________________________________________________


sen vill jag bara säga ett STORT GRATTIS till denna blogg!
jag googlade och kom av misstag in på denna blogg.
jag anade att den var ganska ny men hoppas verkligen att det kommer gå bra!
så jag tänkte attjag kunde ge ett bidrag av min story för dagen :)

tack // tina

Alla har en story

På bussen.

I kön på ICA

På restaurangen

Gymmet

Skolan

Jobbet

I trapphuset

På banken

Tv

På bloggar...

Listan kan göras hur lång som helst.

Varje dag och överallt berättas det stories.

Vissa av dom kan vi läsa om i tidningen. Höra dom på Oprah eller så är det du själv som sitter och lyssna på en annan människas story.

Senast idag mötte jag en äldre kvinna. Jag förstod på hennes brytning att hon inte hade sina rötter här.

Jag frågade vart ifrån hon kom och hennes svar blev Ryssland - gamla Sovjet. 

Jag märket att jag reagerade. Inte alls på något negativt sätt men på att hon inte nöjde sig med att säga Ryssland. 

Jag önskade så att jag hade mer tid med henne för jag blev så nyfiken på vad som fick henne att komma hit, Hur hon kom och vad hon tyckte om Sverige. Ja, frågorna blev fort många.

Tyvärr var hon snabbt borta och jag fick aldrig tid att fråga henne.

Jag var och är så säker på att hon hade en story att berätta för mig.

Jag hade förmodligen fått mig en tankeställare. Hoppats på att storyn skulle fått mig att skratta och eventuellt hade den kanske gjort mig illa berörd.

Jag har inte en aning, jag hann ju inte fråga henne.

Min önskan med denna blogg är att det ska få bli ett forum där du, dina vänner och jag kan få berätta stories. 

Stories av egen erfarenhet eller kanske något du läst som du vill berätta vidare.

Något som du kanske funderar på eller bara vill ventilera. 

Något som får dig att bli så arg, något som skrämmer dig eller något som får dig att skratta så du får ont i magen.

Jag tror att alla människor har en story att berätta!

Jag tror att du genom att berätta din story kan få vara till hjälp för någon annan!!

låt oss tillsammans göra denna världen en  bättre plats att bo på!

// kram