hjälp! tips och råd tack!

Hur får man en snart 6-åring att förstå skillnaden mellan självkänsla och självförtroende?
Att vi älskar henne för den hon är och inte pga det hon gör.

idag har jag som mamma fått möta en nu situation. En situation som gjorde ont i hjärtat.
mycket för att jag kände igen mig så i situationen.

Vår tjej älskar att bada. leka och plaska. Hon är duktig på att flyta och att våga simma. men något hon tycker är svårt är kråla.
Hon har under en tid gått från att vara stolt över att hon går på simskola gått över till att redan på måndagen börja oroa sig för onsdagen.
Hon har alltid skyllt på att det är kallt vatten. Och det är väl delvis sanning men att idag få möta en tjej som fått sig en törn i självkänslan var jobbigt.

rätt som det var såg jag henne börja gråta. Jag trodde att hon fått en fot i ansiktet men så var inte fallet.
Hon var rädd, rädd för att drunkna.
gruppen hon är i är hyffsat stor så jag (och vissa andra föräldrar) tycker inte att barnen får den tid de behöver för att verkligen lära sig hur de ska göra.
När det åt slutet kommer från en av fröknarnas stämma:
NU ÄR DET TÄVLING!!! så ser jag hur min tjej tappar axlarna...
Det gjorde så ont i mitt hjärta. Jag kunde riktigt känna hur hon kämpade på insidan.
Hon ville inte komma sist, hon visste att detta var svårt, att hon var rädd. Hon ville inte vara orsaken till att hennes lag (alla barnen mot fröknarna) förlorade...och dessutom var det krål.
inte bara en gång utan 4 gånger.
som jag skrev till simskolan så förstår jag att detta med tävlingen är till för att sporra och peppa men det har i vårt fall blivit helt motsatsen.
I bilen hem så var det stora krokodil tårar och skrik. Hon var så besviken!
Väl hemma så pratade vi om det. och att få höra en på 5 år säga:
- jag känner mig så dålig. att det är jag som är felet till att mitt lag förlorar. jag vill ALDRIG mer gå dit...
Då brast mitt hjärta!

när jag senare sa godnatt och talade som för henne , som jag gör varje kväll, att jag älskar henne. Att hon är unik och speciell för det är bara hon i hela världen som har de fingeravtryck som henne så sa hon:
- ja, men jag kan inte simma...

hjälp! hur gör du med dina barn för att de övervinna rädsla och motivera dom till att fortsätta?
_________________________________________________________________________


sen vill jag bara säga ett STORT GRATTIS till denna blogg!
jag googlade och kom av misstag in på denna blogg.
jag anade att den var ganska ny men hoppas verkligen att det kommer gå bra!
så jag tänkte attjag kunde ge ett bidrag av min story för dagen :)

tack // tina