Allt är någon gång den första

29 min kvar till min första träff med psykoterapi.
Vet inte vad jag ska förvänta mig men det är olika känslor i kroppen.
Just nu darrar mina händer, hjärtat rusar och jag försöker andas djupa andetag.
Magen kör sitt race.
Ser fram emot kaffet jag ska belöna mig med efteråt.

Jag längtar efter ett liv i frihet.
Jag har ju själv diagnoserat mig...
Skit, jag skulle ju gjort en lista på punkter jag skulle frågar henne.
Ja, få försöka komma ihåg dom.
Jo, genom en app som heter "jag är dum i huvudet".
Det klickade till lixom. Någon satte ord på mina tankar och känslor- GAD!
Men, nu ska ju terapeuten oxå bekräfta det.
Tänk, det finns bokstavskombinationer för allt- dih= dum i huvudet.
Bpd= bajsa på dig!
Ja, nu är det ju inget vi använder , men de finns, om vi vill.

Hinner skriva av mig lite i den röda oxå.

Psyko-Gittan

Är vad jag kallar min psykolog.
Vill inte blanda ihop henne med mamma-Gittan så det blev till att döpa henne för den roll hon har.

Andra träffen idag. Hon verkar bra.
Jag har bara 2 kuratorer och 1 läkare att jämföra med så hon ligger bra till.
Vi pratar om allt möjligt som rör livet.
Idag var det nära till tårar efteråt. Tårar av att bli betrodd, någon som ser mitt tillstånd som allvarligt, som inte går att fixa på en fingerknäppning.

På måndag nytt läkarbesök.
Kommer (äntligen) få träffa en ny läkare. Detta på råd av vårdcentralen som själv tyckte detta utifrån kopplingen till läkaren och lite annat.
Känns bra men hoppas att få träffa någon som inte ger mig en klump i magen av nervositet, stressa mig utan hjälper mig komma dit att älska livet.
Det är min största önskan just nu;
Att få njuta livet här & nu utan dåligt samvete eller ett stressat hjärta som slår hårt.