Vill inte gå upp.
Känns som jag behöver överleva dagen.
Alla känslor väller upp som bildar tårar som rinner.
Tänk om de kunde få vara glädjetårar. Men inte nu, det kanske kommer.
Längtan efter ord, ord av innebörd är så stark att det blir till fysisk smärta i bröstet.
Jag måste gå upp, göra mig i ordning. Möta dagen med allt vad den innebär.
Men kraften finns inte.
Önska jag hade ro i kropp & sinne. Slapp tänka, bara vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar