Allt är någon gång den första

29 min kvar till min första träff med psykoterapi.
Vet inte vad jag ska förvänta mig men det är olika känslor i kroppen.
Just nu darrar mina händer, hjärtat rusar och jag försöker andas djupa andetag.
Magen kör sitt race.
Ser fram emot kaffet jag ska belöna mig med efteråt.

Jag längtar efter ett liv i frihet.
Jag har ju själv diagnoserat mig...
Skit, jag skulle ju gjort en lista på punkter jag skulle frågar henne.
Ja, få försöka komma ihåg dom.
Jo, genom en app som heter "jag är dum i huvudet".
Det klickade till lixom. Någon satte ord på mina tankar och känslor- GAD!
Men, nu ska ju terapeuten oxå bekräfta det.
Tänk, det finns bokstavskombinationer för allt- dih= dum i huvudet.
Bpd= bajsa på dig!
Ja, nu är det ju inget vi använder , men de finns, om vi vill.

Hinner skriva av mig lite i den röda oxå.

Psyko-Gittan

Är vad jag kallar min psykolog.
Vill inte blanda ihop henne med mamma-Gittan så det blev till att döpa henne för den roll hon har.

Andra träffen idag. Hon verkar bra.
Jag har bara 2 kuratorer och 1 läkare att jämföra med så hon ligger bra till.
Vi pratar om allt möjligt som rör livet.
Idag var det nära till tårar efteråt. Tårar av att bli betrodd, någon som ser mitt tillstånd som allvarligt, som inte går att fixa på en fingerknäppning.

På måndag nytt läkarbesök.
Kommer (äntligen) få träffa en ny läkare. Detta på råd av vårdcentralen som själv tyckte detta utifrån kopplingen till läkaren och lite annat.
Känns bra men hoppas att få träffa någon som inte ger mig en klump i magen av nervositet, stressa mig utan hjälper mig komma dit att älska livet.
Det är min största önskan just nu;
Att få njuta livet här & nu utan dåligt samvete eller ett stressat hjärta som slår hårt.

Domedagen...

Hos läkaren.
Nervös... Tas jag på allvar.
Vad kommer hända?
Jag är en robot , gör det jag ska stängt av alla känslor. Likgiltig.
Tillåter jag mig själv så faller jag ner i en hög på golvet.
Kan nu somna, sova i 100 år. Vakna och voilà, allt är kanon!
Det hade varit något!!

När allt rasar

Slagen i soffa.
Golvet gungar, tankarna surrar omkring, benen orkar inte bära och det smärtar i bröstet.
Längtar efter orden "jag älskar dig"
Tårarna trillar utan kontroll.
Allt går på rutin. Likgiltigheten har slagit till. Rädd, jag är rädd.
Kommer detta att försvinna?
Önskar att vara på andra sidan.
PS 23 - bönen som styrker mig.

kärleksförklaring

Ett år har nu gått och vi är lyckligare än någonsin.
Du var inte tänkt att finnas men du har tagit vårt hjärta.
Du är vår älskade son. Vi älskar dig mer och mer för varje dag som går och kan inte ens tänka oss ett liv utan dig!
Du förgyller vår tillvaro och du får oss att le oändligt många gånger per dag.
Tack för att du kom och tack för att vi får lov att ha dig, älska dig och dela livet med dig!

Vi älskar dig!
Kram mamma och pappa

One day...

When you do the things you have to do when you have to do them the day will come when you can do the things you want to do when you want to do them!

Tacksam!

Hej!
Hur kommer det sig att det nästan alltid kommer mer känslor till våren.
Finns säker någon bra förklaring till det men måste säga att jag gillar det.
Igår när jag skulle lägga mig så kände jag en enorm tacksamhet.
Listan kunde bli hur lång som helst.
jag vill säga tack till sommartiden och tack för att livet just nu är så skönt att leva!
TACK!!